Målsnöret
Imorgon är en stor dag för mig. För hela vår familj och dess framtid. Imorgon bitti ska jag och sambon på sista mötet i Lund. Dotterns diagnos ska sättas. Detta har jag väntat på i över sex år!! Det är så stort så ni anar inte. Låter märkligt för vissa. Men tänk att äntligen få bli tagna på allvar. Att få bekräftat att det stämmer de vi har sagt i så många år. Att vi äntligen ska få hjälpen som hon så väl förtjänar. Samtidigt finns där en gnutta oro i mig. Tänk om det inte blir en diagnos? Tänk om vi gått igenom allt detta o vi ändå är tebax på ruta ett? Nej, vi har haft våra förhoppningar på detta datum nu så länge. Vårt målsnöre. Tösen själv är så spänd o förväntansfull. Lika mycket ett målsnöre som en nystart är det ju. Här börjar nya klokare o medvetnare livet. Före o efter diagnos. Tänk så mkt lättare allt blir med skolan o myndigheter. Att inte alltid behöva stå o dra långa förklaringar utan då bara påpeka hennes diagnos . Ja ja. Förlåt men en stor dag somsagt.
Bäst att få lite sömn i kroppen nu. Tur man har en fantastisk mamma som ställer upp o passar sjuklingen den lille. Kram på er
skriven
Hoppas så att det gick bra och ni nu vet hur ni ska hantera framtiden utifrån diagnos ❤️ Kramar!!!