Planering

 
 
Fick en uppgift hos min psykolog. Att planera in mina 3 löppass för kommande vecka. Så att jag slipper ha ångest de dagar som jag ej tränar. Så ikväll ska jag sätta mig med min kalender och planera in min träning inför kommande vecka. Det kanske är bra att ha fasta dagar att träna på?
Att man bestämmer in möte med sig själv. Så det ej skjuts upp när andra "viktigare" saker kommer imellan. För träningen är viktig för mig. För att jag ska må bra psykiskt så måste jag träna har jag märkt.
Hur gör ni? Planerar ni in era träningspass i förväg?
 
 
Nu ska jag planera in träningen.
Kram 
 
 
 
 

Härlig lördag

Gårdagen gick bra. Hade först bara ett möte hos psykologen inbokat för dagen.
Men sen ringde en vän och ville ta en fika på stan. Sagt o gjort. Det blev en god frukost inne på Expresso House. Gud så god Kyckling Hickory bagel. (Säkerligen felstavat) sen var det psykologdags. Kändes bra. Vi ska jobba mkt med mitt tänk. Framför allt min urdåliga självkänsla. O mina tankar kring mat. Har lätt att hamna i negativa spiraler vad det gäller just mat. Får ofta dåligt samvete över vad jag äter osv... Vill sluta med detta och ha en sund inställning till just mat. Viktigt tycker jag men min hjärna vill ej förstå. Just nu o 13 veckor tillbaka så går jag på 5:2 dieten. Funkat bra hittills iaf. 
Sen när jag var på väg hem igår ringde min mamma och ville ta en fika. Så inom dagis, hämta hem lillponken och hem o möta upp mamma o deras valp. Mys blev de iaf till slut när busen lugnat sig något. Kul att träffas. Det kommer bli en go o mysig hund. 
Sen efter de skulle jag och sonen åka till svärföräldrarna för att slippa sitta själva en fredagskväll då sambon jobbar. Blev faktiskt mysigt. Mat o massa fika. (Båda två är från fikagenerationen) Vi va hemma väldigt sent så sen kröp jag bara ner o läste boken Leva. Underbar må bra bok.
Tror mycket på den. 
Längre fram kommer ett inlägg med namn på litteratur som har hjälpt mig upp ur de där svarta hålet.
Men det blev för mycket igår för mig känner jag idag. Förr, alltså innan jag gick in i väggen älskade jag fart o fläkt. Vi skulle alltid hitta på något tycke jag. Nu efteråt är jag så känslig.  Får lätt ångest om de blir för mycket . O det var just det jag fick igår innan sista stoppet. Jag måste lära mig säga Nej! Men hur då? Utan att få ångest?! Svårt det där.

Idag har vi bara myst på soffan hittills. Vi väntar på att sambon vaknar så vi kan käka en god brunch tillsammans. Sen ikväll är vi bortbjudna på middag. Ni ser. Kan ej säga nej . Men en sak idag borde jag klara. Huvudvärken from hell bör vara borta då dessutom.



Kram på er o ha en trevlig helg
O glöm inte att LEVA! 

Fredagsfys byts mot...

 
 
 
Fredagspsyk....
Mm okej, passar dåligt ihop kanske.
Men idag blir det ingen simning då jag inte känner mig riktigt iform än. Halsen kliar än och näsan rinner.
Är jag inte bättre imorgon så ska jag ut och springa för att se om det kan få fart på bakterierna så skiten bryter ut någon gång.
Hursom, idag när jag lämnat lilleman på dagis (ja jag säger dagis, det betyder inte att jag på något sätt nedvärderar deras arbete överhuvudtaget. De är sanna vardagshjältar) åker jag vidare in till stan för mitt andra samtal hos psykologen. Har under hela min sjukskrivning gått på täta samtal hos en kurator. Men kände nu att vi kom inte längre där. Vi hade "ältat" allt och ventilerat . Nu vill jag vidare, framåt.
Första mötet hos min psykolog var förra fredagen. Det kändes oerhört bra. Jag var nervös innan. Det gäller ju verkligen att man hittar rätt person. En person som man klickar med och som man vågar öppna upp sig inför.
Det känns bra med min. Har sån oerhört tur så det visade sig att min psykolog hon har jobbat med barn med olika diagnoser. Framför allt autism. Känns som ett tecken minst sagt.
Jag blev förvånad över hur lätt det var att prata, allt bara kom av sig själv. Som om en ventil bara öppnades.
Känns skönt att få hjälp en gång för alla för att sen må så mycket bättre.
 
 
 
Ha en underbar fredag.