Guppande gump

 
Underbart! Jag kom ut på en löpartur idag! LYCKA!!! 
Nästan 2 månader sedan som jag sprang. På riktigt. Denna kroppen kräver löpning för att fungera. Så ni kan ju själva tänka er hur mitt humör har varit här hemma? Framförallt nu när jag slutat med socker mitt i alltihopa.
Rätt dumt nu när jag tänker efter. Att börja sockerfritt mitt i ett träningsförbud. Det hade ju varit lättare om jag mitt i all sockersug hade kunnat snöra på mig mina asics och dragit ut en runda. Men men lätt att vara efterklok. Nu kan jag minska suget genom att springa iaf. 
 
Det var tungt, oj oj oj vad man tappar mycket på 2 månader. Det va definitivt inte samma lätta steg.
Men det gick bra. Inte fort men bra.
Visst det gjorde ont som fasen över bröstet på vänster sida efter 1 km, då fick jag sänka farten extremt mycket, jogga på lite en stund. Så fort jag ökade blev trycket större. Sen gav det efter. Fasen.
Är det proppen i lungan som spökar, eller är det fortfarande lungsäcksinflammationen som jäklas? Känns sådär. Är de inget farligt så kan man ta smärtan, men man blir ju lite orolig.
Får ta och ringa min lungläkare imorgon igen. 
 
Härligt va det att springa iaf. Hoppas jag är tillbaka på riktigt nu, Jag behöver verkligen de. Familjen behöver det. Ha ha
En annan sak som jag uppmärksammade idag var min rumpa. ha ha. 
Även där märktes det tydligt att jag inte kunnat träna på länge. Den "guppade" till vid varje löpsteg. Inget som jag upplevt förut. Det ska vi minsann ändra på. 
 
 
Såhär lycklig är man när man ska ut & springa!!
 
 
Knappast långt eller snabbt. Men det viktigaste är att jag kom ut.
 
 
 
 
 
 
 
Biodags för sonen idag. 3, 5 år gammal. Första besöket. Oj! Så spänd han var hela förmiddagen. Han sa det hela tiden. -Jag är så spänd! 
Goe unge. Det gick kanon, Flyg Alfons Åberg såg vi. Ögonen tindrade på honom. Han satt som ett ljus under hela filmen. Han kommentar direkt efter va - Kan vi göra om detta fler gånger? Snart? 
Så det var ett bra betyg. 
 
 
Något spänd son. Vet inte vad han lyckas göra för min. Men det är enda bilden där han tittade på mig.
Älskade mamma i bakgrunden.
 
 
Kram på er
1 Fröken M:

skriven

Härligt ! Jag sprang första rundan på flera månader strax efter nyår.
Ärligt talat så trodde jag att det mesta av kondisen skulle vara väck, men jag är visst lyckligt lottad och har en rätt "förlåtande" kropp.
Visst, benen kändes tunga men jag håller mig fortfarande på ca 5.10/km och benen både bär och orkar.
Hurra för det...
Nu är målet milen på en bit under 50 till sommaren :)

2 Life of Johanna:

skriven

Skönt du kunde ut och springa lite. Mindre kul med smärtan i bröstet, hoppas det inte är något! :)

Härligt han uppskattade biobesöket. Ja man se rju hur kul det är på jobbet när de klara något eller gör något nytt hur glad man blir då, så när det är ens eget barn måste det vara ännu härligare :)

3 Karin FitnessoHälsa :

skriven

Åh, löpning kan verkligen ge de där äkta lyckokänslorna!

Kommentera här: