Dag 10 deprimerad och tålamodslös

 
Vaknade lika deprimerad som jag somnade. Det tog låång tid att somna igårkväll.
Lilleman som tillbaka till dagis idag skulle var så spänd av förväntan så ja, han somnade 00.00.... nja, han somnade först 18.45 som vanligt men vaknade 20.15 och kunde inte somna om förräns 00.00!
Suck, ingenting hjälpte. Absolut inte min älskade sambos hosta heller (lunginflammation)
Så där och då i sängen igårkväll hade jag några timmar till att fundera. O ni vet såhär på kvällen så kan ju allt kännas såhär nattsvart. För på kvällen och natten när man funderar kan allt ibland kännas väldans tufft. Precis som om det inte finns en lösning. En sån kväll hade jag igår.
Började frundera på olika sockerinnehållande saker. Gottesaker. Sen blev de så deprimerande att jag låg och tänkte på allt som jag aldrig mer kommer att få sätta tänderna i. Eller ja. 1 år går ju fort ( ha!) men om det visar sig att min kropp svarar så pass mkt positivt på att leva utan socker så kommer jag ju att fortsätta på den banan. Usch. Hjärtat svider. 
 
Löjligt enligt vissa, men dom som inte har eller har haft samma problematik med sockret som jag dom kommer nog aldrig att förstå. Det är ett beroende så är det bara. Det twistar ens huvud. 
Fick upp en bild igår som jag inte kunde släppa. Blev nästan tårögd. Min absolut favvistårta är mammas specialitet. En pavloatårta (säkerligen felstavat) och en sådan är ngt svår att göra utan socker. Det är allt runtomkring oxå . Tänker likadant nu som när ciggaretterna skulle kastas ut för många många år sen. Vad spelar jag för roll i ett kalassammanhang numera? När de andra äter gott, vad ska jag göra? Ja jag hör själv hur löjligt detta egentligen är. Men jag kan inte styra dessa tankar. Än!
 
Regnet slår mot våra fönster här hemma. Om cirka 30 minuter så är det dags att hoppa i regnkläderna och bege sig mot dagis och skola. Snälla låt barnen vara medgörliga idag. Orkar inget bråk. Den stora har läxa att göra. Vilket oftast slutar i skrik. Hon är så fin min stora. Men har alldeles för höga krav på sig själv. Här ska man inte lära sig ngt genom läxorna eller skolan. Nej man ska kunna det innan man ens vet vad det handlar om. Annars är hon kass. ENLIGT HENNE SJÄLV ALLTSÅ! 
Så detta har jag att se fram emot i eftermiddag. Om man skulle ta en stor skål med tålamod till lunch?
Tålamod utan socker. Finns det överhuvudtaget? 
 
Kram på er
 
 
 
 
 
1 Ingmarie:

skriven

Fattar att det är kämpigt! Jag vet att en del får stor hjälp av kokosolja när suget är för starkt. Har du testat? Det är ju dessutom supernyttigt. :-)

2 Gabriella:

skriven

Spana in min blogg om du behöver tips på hur man kan fika gott utan socker :) Lycka till! :)

3 Ida:

skriven

Du är så duktig!
Skickar lite cyber-pepp och hoppas att du får sova inatt!

4 Life of Johanna:

skriven

Då kunde vi håll varan dra sällskap, hade med en sådan kväll natt :(

5 Therese Bjärstig:

skriven

Kämpa på!!! Du är så duktig! Å ja skrattade åt din kommentar, karlar ser inte stök, de har inte den genen ;-D KRAMAR

6 Mia:

skriven

Kämpa på! Om du mår bättre på sikt så är det ju så himla värt. Det är nog svårt för en icke-soockerberoende att förstå, men jag håller tummarna för dig.

Kommentera här: