Vänskap
Idag kom jag hem efter jobbet. Tankarna snurrar kring dottern, försöker hålla minen och humöret uppe. Tills barnen sover iaf. Då kan jag lägga masken. Då kan jag släppa fram allt.
Men där, idag, i brevlådan låg ett brev. Ett handskrivet kuvert? Adresserat till mig? Man får ju aldrig det längre. Spänningen steg.
In genom dörren och snabbt av med kläderna. Öppna. Titta vad jag fann!!
Ett jätte fint kort, skrivet med kärlek och mycket omtanke. Och en ängel!! Jag älskar änglar. En sån galen tok som samlar på sådana dessutom. Där och då mitt bland glädjetårarna som plötsligt vällde fram kände jag en gnutta hopp. Att det finns en vän som bryr sig så mycket om en. En vän som jag aldrig ens fått äran att träffa. (än)
Det finns många olika sorters vänskap. Gamla klasskompisar, jobbarkompisar, grannar, nya bekantskaper osv...
Men inte trodde jag när jag började blogga för snart nio år sedan att en vänskap via bloggen kunde växa sig så stark. Att man kan bli så förstådd av en person som man aldrig träffat, att man kan känna en sån glädje av att "känna" denna fina fina person. Men nu med facit i hand så vet jag.
Tack älskade Therese för att du gjorde min dag!
Kram
skriven
Tack snälla du för din fina kommentar hos mig, och så detta inlägget, jag blir rörd!!! Tänk att vi "känt" varandra så länge... sedan Zupermamma tiden... upp och nedgångar... och när vi "upptäckte" löpningen ungefär samtidigt. Och nu är du en jätte pepp för mig på den fronten <3 Önskar dig allt gott, massa kramar <3